Arvskifte innebär delning av den avlidnes egendom till arvingarna. Efter att arvskifte har förrättats finns inte längre dödsboet och den avlidnes egendom övergår till att bli arvingarnas eller testamentstagarnas egendom. På den här sidan hittar du våra kunders mest ställda frågor gällande arvskifte samt våra juristers svar på dem. I slutet på sidan hittar du även artiklar gällande arvskifte skrivna av jurister.
Arvskifte är en juridisk åtgärd var dödsboets egendom delas till arvingarna. Efter arvskiftet slutar dödsboet att existera och den ärvda egendomen flyttas från att vara dödsboets egendom till att vara arvtagarnas egendom.
Lagstadgade arvingar är:
I ärvdabalken finns ingen bestämmelse gällande mostrars/fastrars och morbröders/farbröders arvsrättigheter. Kusiner ärver inte.
Det finns tre grunder för att befinna sig i arvtagarställning. 1) Lagenliga arvingar, alltså släktingar (bl.a. barn, föräldrar, far- och morföräldrar samt syskon), 2) testamentstagare och 3) maken/makan, om den avlidne var gift och om hen heller inte hade bröstarvingar.
Om den avlidne inte har efterlämnat lagenliga arvingar, en make/maka eller testamente, är den sista arvtagaren finska staten.
Den avlidnes maka ärver hela den avlidnes egendom i de situationer var den avlidne inte har egna bröstarvingar och inte heller egendom som hen helt eller delvist har testamenterat till andra arvtagare.
Vet du vilka juridiska dokument just du skulle behöva ha? Ta snabbt reda på det genom att fylla i den avgiftsfria tjänsten “behovsanalys av juridiska tjänster” (på finska) som uppsatts av juristerna vid Lexly.
Behovsanalys (på finska)Man kan förrätta ett arvskifte efter att bouppteckningen har förrättats och boet har utretts, dvs. när eventuella skulder har betalats och eventuella specialtestamenten har fyllts i. Om den avlidne har varit gift ska den giftorättsenliga egendomen delas mellan dödsboet och änklingen innan arvskiftet. Ibland kan det också finnas skäl till att realisera, dvs. sälja dödsboets egendom för att kunna utreda dödsboet och sedan gå vidare.
Nej, dödsboets egendom måste inte realiseras, dvs. omvandlas till pengar för att dödsboet ska kunna delas. Ifall det finns tillräckligt med medel i dödsboet för betalning av eventuella skulder och för ifyllandet av specialtestamenten måste egendom inte säljas innan arvskifte förrättas.
Arvskifte måste förrättas. Först efter att arvskifte har förrättats saknar dödsboet sin juridiska samförvaltningsenhet. I samband med förrättande av arvskifte får varje dödsbodelägare äganderätten till den andel som enligt lag eller testamente tillhör denne.
Den enda situationen var ett arvskifte inte behöver förrättas är i de situationer var det endast finns en arvtagare i dödsboet. I dessa situationer övergår all egendom till den enda arvtagaren redan på basis av bouppteckningen.
Arvskifte redogör för den egendom som den avlidne har efterlämnat och det upphäver dödsboets samförvaltning. Före arvskiftet tillhör dödsbodelägarnas andelar dödsboet. En andel i ett dödsbo kan t.ex. inte säljas. I samband med arvskifte flyttas egendomen till arvingarnas egen besittning.
Man kan inte fördröja betalningen av arvsskatten genom att försöka skjuta upp arvskiftet. Beskattaren tar skattebeslut antingen på basis av uppgifterna i bouppteckningen eller på basis av arvskifteshandlingen ifall den inlämnas till Skatteförvaltningen innan arvsskatteberäkningen med stöd av bouppteckningen har färdigställts. Beskattaren gör alltså en så kallad kalkylmässigt arvskifte baserat på uppgifterna i bouppteckningen, ifall det inte finns några mera specifika uppgifter.
I praktiken kan informationen i arvskiftet skilja sig från bouppteckningen. Därmed kan arvskiftesberäkningen i arvskiftet vara mer exakt än arvskiftesberäkningen som framställts på basis av bouppteckningen.
Beskattaren tar ett beskattningsbeslut 6-12 månader efter att de mottagit bouppteckningen.
Arvskiftet skadar eller försummar inte änklingens rättigheter. Änklingens lagstadgade rättigheter så som t.ex. boende- och besittningsrätten till ett livslångt gemensamt boende förändras inte fastän ett arvskifte förrättas.
Ja, man måste inte ta emot arv. En arvinge kan avstå ifrån arv innan eller efter avgivarens död. Man kan inte delvist avstå ifrån arv, utan man måste antingen ta emot allt eller avstå ifrån allt.
Man kan avstå ifrån arv antingen genom att bestämma vem arvet ska tillfalla eller så kan man låta bli att bestämma det. Ifall man avstår ifrån arv utan att bestämma vem arvet i stället ska tillfalla, skiftas egendomen då enligt det att överlåtaren skulle ha avlidit innan hen hunnit ärva. Arvet går till överlåtarens barn förutsatt att även barnen är arvtagare till arvlåtaren eller ersättare för arvtagaren. Arvsskatten ska i dessa fall betalas av de som tar emot arvet istället för den egentliga överlåtaren.
Ifall man avstår ifrån arv och samtidigt bestämmer till vems fördel man överlåter arvet, hamnar överlåtaren att betala arvsskatten och mottagaren hamnar att betala gåvokostnaderna.
Egendom som man med stöd av testamente ska erhålla kan man också delvist avstå ifrån. Reglerna gällande avstående från testamente skiljer sig också lite ifrån reglerna gällande avstående ifrån arv.
Avstående ifrån arv eller testamente kommer ofta fram vid bouppteckningstillfället eller efter det. Efter att arvskifte har förrättats kan man inte längre avstå ifrån arv.
Ärvdabalkens bestämmelser skyddar änklingens ställning.
Änklingen har rätt att hålla egendomen oskiftad i sin besittning ifall inte bröstarvingen/bröstarvingarna kräver att arvskifte förrättas eller ifall den avlidne har förordnat något annat i sitt testamente.
Ifall bröstarvingarna inte kräver skifte lönar det sig att ta reda på vad änklingens rätt att hålla egendomen oskiftad i sin besittning innebär. Änklingen har ändå alltid – oberoende av bröstarvingarnas krav på skifte – rätt att behålla makarnas gemensamma hus- och hemlösöre oskiftade med förutsättningen att änklingen inte ensam har extra tillgångar till skaffandet av egen bostad.
Ja, arvingarna kan sinsemellan bestämma gällande hur arvet ska delas.
Arvingarna måste inte dela all egendom sinsemellan, utan arvet kan skiftas enligt det som är förståndigt och ändamålsenligt. En arvinge kan få en sak och den andra en annan sak. Det viktiga är att egendomsandelen i stora drag är lika stor så att alla uppfattar att skiftet är rättvist.
En skiftesman är en professionell person, ofta en advokat utsedd av tingsrätten. Någon av dödsbodelägarna ska till tingsrätten ansöka om beslut gällande val av skiftesman.
Till skiftesmannens uppgifter hör att få en möjlig avvittring och ett arvskifte till ände. Man ansöker förordnande av en skiftesman endast i de situationerna ifall dödsbodelägarna inte sinsemellan har kommit fram till ett beslut. Skiftesmannen ska dock sträva till att nå enlighet mellan dödsbodelägarna. Ifall man inte når enhällighet ger ärvdabalken direktiv angående hur avvittringen eller arvskiftet ska uträttas genom skiftesmannens beslut.
Ifall man inte lyckas skifta egendomen genom sämjoskifte, kan vem som helst av dödsbodelägarna ansöka om förordnande av skiftesman från tingsrätten. Skiftesmannens ska då utreda dödsboet samt skiftet av det.
Boutredningsmannen ansvarar för dödsboets framskridning. I praktiken innebär detta betalning av dödsboets skulder, ifyllandet av specialtestamenten, kartläggande av olika avtalsförhållanden och en allmän uppgift att säkerställa att det inte finns några utomstående viljor vars intressen kan komma att skada ett förmånligt skifte av arvet.
Ifall man har ansökt om förordnande av skiftesman, fungerar också denne ofta som boutredningsman.
